Tears
Idag såg jag farmor gråta, och jag vet inte riktigt varför, men jag blev varken ledsen själv eller fick någon slags medkänsla av något slag. Jag var helt och hållet helt likgiltig när jag frågade om vad som var fel och kramade om henne. Helt känslokall kan jag omöjligt vara, men jag undrar vad det är som gör att jag inte bryr mig eller tycker synd om henne. Kan mycket möjligt vara så att jag redan ser henne som en svag person och därför inte blir förvånad av att se henne gråta, jag har ju sett det så många gånger förr.
Det är nästan så jag mår dåligt av att jag inte verkar bry mig, det är hemskt, för jag vill ju bry mig. Men det känns onödigt på något sätt. Jag är ingen person som gråter till filmer eller vanligtvis gråter bland folk heller. Det är inte så många som har sett mig gråta. Varför? Jag vill väll inte bli sedd som en svag person, även om alla vet att varenda människa i världen gråter någon gång i livet. Folk dömmer andra som är mer känslosamma för att vara svagare. Jag gör det iallafall, och därför förutsätter jag att alla andra gör det också. Eller tänker jag helt fel nu?
Man växer i personers ögon om man gråter framför dem. Och man måste gråta ibland för att orka vara stark.