Haha, jag måste ju erkänna att jag trodde att det skulle komma in lite flera frågor som jag skulle få svara på när det gäller diabetesen. Jag har fått någon här på bloggen och sen är det andra som har frågat mig på andra håll också, mestadels blev det mycket folk som hörde av sig och tyckte att jag var väldigt stark som hade gått igenom allting. Men jag tänkte att jag skulle besvara dom få  frågorna som jag fått, jag har ju vääldigt mycket att berätta med, men det känns ju lite konstigt att bara rada upp allting. Ni får helt enkelt ställa rätt frågor ;)

1.
 Var du rädd från sprutor? Tog det tid att vänja dig?
Svar: Som jag skrev i inlägget så kommer jag inte ihåg första sprutan eller så, jag var väldigt liten och eftersom det var en väldigt jobbig tid för mig så har jag förträngt det mesta. Men jag kommer ihåg en sak, och jag tror det var i början av att jag hade börjat ta sprutor, och min mamma skulle ta på mig för att jag var för liten för att ta själv, jag satt på kanten av min säng och skrek och vände mig bort från mamma och vägrade ta sprutan för att jag visste att det skulle göra ont. En annan gång när jag vägrade ta sprutan så slutade det med att jag fick åka in på sjukhus har jag för mig. Kan vara så att jag har missat en sjukhusvistelse i min historia eftersom jag inte kommer ihåg så mycket.

2.
 Tror du det var lättare att få diabetes vid så pass ung ålder som du fick den än att få den på senare tid ?
Svar:Jag tror att det är enklare att få diabetes när man är liten, jag tänker liktsom att "det är svårt att lära en gammal hund sitta" det skulle göra det svårare för mig om jag hade ett liv innan som jag kommer ihåg utan diabetes, och jag tror att det var lättare för mig att vänja mig vid alla sprutor osv när jag var liten, om jag skulle börja med det nu så skulle det nog ta aslång tid att vänja sig, jag kan tveka än idag om jag ska ta insulin och börjar tänka på att det faktikst är en nål jag sticker in i magen, samma sak kan det bli när jag ska testa blodsockret. Så jag tror att det var en fördel att jag fick den när jag var liten.

3.
En fråga bara, har du någon gång haft så lågt blodsocker att du svimmat och ambulansen har behövt komma ?
Jag har aldrig svimmat eller något liknande, jag märker väldigt snabbt när jag ligger för lågt i blodsockret, det lägsta jag har legat på är 1.0 och då var det nästan på gränsen, men hitills så har jag klarat mig och det är jag väldigt glad över! :)

/A