Panik

Vaknade av att mamma ropade upp mig, kändes redan när jag kollade på klockan att jag sovit lite för länge och att det skulle bli stressigt med läxorna, idag vill jag gå och lägga mig så tidigt som möjligt! Anyways så var det inte riktigt allt, för när jag hade vaknat och blivit lite levande så kände jag av den där hemskt konstiga känslan i kroppen man får när man ligger lågt i blodsockret. Jag vet inte om alla ni som läser det här vet vad jag menar men det är iallafall obehagligt nog för att få lite småpanik.
Jag reser mig upp lite för snabbt i sängen och när jag kommer upp på fötter så svajar jag till och håller på att ramla rakt ner i golvet för att mina ben inte orkar bära mig. När jag återfår balansen kämpar jag mig ner till köket och kollar blodsockret, mätaren visar 1.6. Jag börjar sakta fundera på om jag ska orka ta någonting att äta eller dricka, ingenting går speciellt snabbt när man mår såhär kan jag säga. Kallsvettas som om jag hade varit på gymmet i en timme och jag känner hur tungan börjar svullna. Ropar på mamma med en onödigt arg ton bara för att jag är så himla rädd, inte hjälper hon mig, hon säger bara det uppenbara, ta ett glas juice och en banan. Det slutar med att jag klumpigt häller upp ett glas juice och en skål med flingor och mjölk, och sitter sedan i en halvtimme för att få i mig det. (På något sätt så försvinner all smidighet som överhuvudtaget finns där när jag blir låg i blodsockret, kroppen orkar liktsom inte med att vara smidig längre).
Tänkte att jag skulle berätta det här med så mycket inlevelse som möjligt för att försöka få er att förstå hur jobbigt det är att må såhär, jag får blodsockerfall i snitt 3-5 gånger i veckan kanske. När jag var mindre så var det ännu jobbigare för då brukade jag ofta få blodsockerfall mitt i natten, som tur är så kan jag inte sova när jag ligger lågt så jag vaknar av mig själv då. Så såhär kan det gå till en jobbig dag i mitt lilla diabetes-liv. Det är inte några riktigt heavy grejer, men det är jobbigt nog kan jag säga! Jag är glad att jag slipper åka in och ut på sjukhuset som vissa andra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0